Beslutsångest

Hur långt är ett lagom långt tåg? Måste jag ge upp min barndomsdröm?

Som barn på 70-talet ärvde jag en tågbana av min äldre bröder. Den hade ett litet lok, två personvagnar och sju godsvagnar. Det var väl inte så pjåkigt, men ofta satt jag med Märklin-katalogen i handen och suktade efter ett rejält tåg med stort lok och många, långa personvagnar. Men det blev aldrig mer än en dröm.

Förrän nu. När jag 2015 på allvar bestämde mig för att bygga en modelljärnväg köpte jag först en liten startsats, men sen slog jag till och införskaffade ett stort ånglok med fem långa personvagnar. Äntligen skulle pojkdrömmen gå i uppfyllelse!

Detta tågsätt är 1,5m långt. Maffigt! Mitt tågrum mäter knappt 3x3 meter så tåget tar ganska stor plats på anläggningen. Men jag har verkligen ansträngt mig med spårplanen för att få plats med både en station och en paradsträcka som ska göra detta tåg rättvisa. Allt för att uppfylla den där barndomsdrömmen.

Men efter några år "så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"*. Är inte tåget för långt, egentligen? Jag måste ha stationen i en kurva och paradsträckan är inte längre än att tåget knappt hinner sträcka ut förrän den tar slut. Var det här så klokt?

Faktum är att jag alltid känt en viss tveksamhet inför det här tåget, men den lille pojken i mig, som äntligen fått  som han velat, har effektivt lagt locket på alla tvivel. Tills nu.

Det som fick mig att på allvar ifrågasätta detta tågsätt var de små personvagnar jag berättade om tidigare. Fem-sex sådana vore nästan bättre. Stationen och paradsträckan skulle gott och väl räcka till, Trafiken kunde liksom bli "luftigare" om jag gjorde mig av med det där rejäla tåget med stort lok och många, långa vagnar.

Så frågan är: ska jag tillfredsställa önskemålen från ett barn som nu bara existerar i mitt inre? Eller acceptera att tiden har gått och till sist bli en vuxen och förståndig modellrallare?

*) Ur Hamlet, av William Shakespeare.