Irrationell realism

28/09/2023

Vilka mygg silar jag och vilka kameler är jag beredd att svälja?

I tidigare inlägg berättade jag hur jag kom över ett par vagnar till ett preussiskt tåg som jag länge suktat efter, för att senare upptäcka att den ena vagnen inte alls var från Preussen utan från Sachsen. Det var en besvikelse. Jag vill gärna att tågsätten - framför allt persontågen - på min anläggning ska vara realistiska och historiskt korrekta. Att då blanda vagnar från två skilda bolag på det sättet tycker jag är problematiskt.

Å andra sidan har jag inga problem med att detta tyska tågsätt kommer att köra omkring på en modelljärnväg i en miljö inspirerad av Västerbotten. Hur realistiskt och "historiskt korrekt" är det, egentligen?!

Modellrallarens heliga graal är att kunna åstadkomma en modelljärnväg med så realistisk miljö att ett fotografi av densamma kan misstas för en bild av verkligheten. Och det finns ju de som lyckas med det också. Det är bara att avundsjukt gratulera.

Men för de flesta av oss är vägen dit mycket lång och fylld av kompromisser, och vi kan ha väldigt bestämda åsikter om vad som är absolut nödvändigt för att uppnå realism, samt vilka kompromisser som till nöds kan accepteras (behöver jag nämna "niträknare" eller den eviga debatten 2-räls kontra 3-räls? - den som är utan synd kastar första stenen). Dock är detta kompromissande ofta tämligen inkonsekvent. Man är noga med de aspekter av modellbyggandet som man är särskilt intresserad av, medan andra behandlas mer lättsinnigt. Och vissa kompromisser blir man helt enkelt bara tvungen att acceptera av skäl som utrymme, tid och ekonomi.

Resultatet blir att vi modellrallare i praktiken strävar efter en irrationell realism - irrationell såtillvida att vi både silar mygg och sväljer kameler, var och en på sitt sätt. Och det är helt ok. Huvudsaken att man själv är nöjd med sin anläggning. För egen del kan jag till exempel konstatera att:
  • Jag ogillar persontåg med historiskt tveksamma vagnssammansättningar, men accepterar att tyska tåg kör i svenska landskap!
  • Jag ogillar piggarna i sliprarna på 3-räls-spår, men accepterar ellok även om det saknas kontaktledning!
  • Jag ogillar rörliga bilar för de kör så knyckigt, men accepterar att ett fullastat godståg hinner bromsa till stillastående på bara några sekunder!

Och listan kan göras längre. Mycket längre...

Därför försöker jag numera förhålla mig mindre dogmatiskt till detta med realism, när jag insett hur irrationell jag egentligen är.