Less is more
Jag gissar att det är fler än jag som gjort storslagna planer för en modelljärnväg. Stationer, bangårdar, industrier, långa linjer, broar, tunnlar, städer, skogar, berg - allt vill man ha med! Men på sistone har jag kommit till insikten att större och mer inte alltid är bättre.
Som exempel på detta vill jag framhålla två modelljärnvägar som inspirerat mig - och som båda gör syn för sägen att less is more.
Mindheim
Lance Mindheim är en amerikansk modellrallare som dessutom är konsult inom hobbyn och erbjuder tjänster för både design och konstruktion av modelljärnvägar. En av hans specialitéer är hyllbanor - modelljärnvägar som inte är större än att de kan rymmas på ett relativt smalt hyllplan längs en vägg. Spårplanerna är i regel ett industriområde med en handfull stickspår, till exempel så här:
LA Junction
- Skala: H0
- Storlek: 2,9 m X 1,2 m, djup 54/24 cm
- Total spårlängd: 5,4 m
- Spårplan: industri
Trafikmöjligheter
Placera några vagnar på de två stickspåren, samt ett tågsätt med lok och vagnar på linjen. Trafiksessionen börjar just när tågsättet anländer. Några vagnar ska lämnas av till industrierna och några ska hämtas från desamma - växlingsarbetet kan ta en stund och kräva en del tankearbete innan alla vagnar hamnat på rätt ställe i rätt ordning. Sessionen slutar när det nykomponerade tågsättet fortsätter på linjen.
Milton
På Tekniska muséet i Stockholm finns en av Sveriges mest berömda och kanske vackraste modelljärnvägar. Den byggdes av Uno Milton (1927-2018) i början av 1950-talet. Den har fascinerat generationer av museibesökare med sin höga konstnärliga kvalitet och sobra elegans.
Spårplanen är i grunden mycket enkel - en rundbana med dold staging. Inga stationer, inga bangårdar, inga industrier. Bara ett antal linjeavsnitt som löper genom ett tidlöst svenskt landskap av skog, berg och sjö.
Uno Miltons rundbana; dold staging i överkant på bild; streckade tunnelmynningar.
Uno Miltons modelljärnväg på Tekniska museet
- Skala: H0
- Storlek: 6 x 3 m
- Total spårlängd: 50 m
- Spårplan: rundbana med dold staging
Trafik
Modelljärnvägen byggdes med det uttalade syftet att den skulle visas för publik. Därför är trafiken automatiserad med ett antal tågsätt - både persontåg och godståg - som kör enligt "tidtabell". För åskådaren blir upplevelsen densamma som när man står vid ett verkligt järnvägsspår; man får syn på ett tåg på avstånd, det närmar sig och passerar framför en, för att slutligen försvinna i fjärran.
På modelljärnvägens hemsida finns en utförlig beskrivning av hur trafiken fungerar.
Fokus
Mindheims och Miltons anläggningar är helt olika; den ena fokuserar på ett litet avsnitt av ett industriområde där trafiken enbart består av rangering; den andra fokuserar på linjen där trafiken enbart består av tågsätt som sveper förbi i landskapet. Men det är också detta som gör dem lika - fokuserad design.
Om modelljärnvägen är stor och komplex med ambitionen att ha "allt" så kan det paradoxalt leda till att betraktaren uppmärksammar just det som ändå saknas.
Men spårplaner som Mindheims och Miltons ovan kan istället upplevas som större än en "komplett" anläggning. Det är så uppenbart att modellen bara är en liten del av ett större sammanhang, så istället för att sakna det som saknas kommer betraktaren att börja föreställa sig det som saknas. Den omgivande världen tar form i fantasin och modelljärnvägen växer.
Less is more.