Namnet till trots är det sällan som en modelljärnväg faktiskt är en modell av en järnväg - om man med det senare avser en exakt avbildning av verkligheten – framförallt beroende på modellrallarens begränsade utrymme. Linjens längd och topologi kommer nämligen ofta i konflikt med möjligheten att avbilda realistisk trafik.
En central del av spårplansdesign är att hantera denna konflikt. Nedan följer några argument som belyser båda sidor. Varje modellrallare måste själv avgöra vilka argument som är viktiga och inte.
Rundbana
I och med att rundbanan fullbordar ett varv kan tågen köra kontinuerligt utan avbrott och man erhåller i princip en oändligt lång körsträcka trots anläggningens relativt begränsade storlek. En konsekvens är dock att tåg som lämnar en station i en riktning kommer att återvända till samma station från motsatt riktning, ett beteende som inte är särskilt realistiskt eftersom tåglinjer i verkligheten sällan går i cirkel.
Punkt-till-punkt
Jämfört med rundbanan är punkt-till-punkt i många avseenden en mer realistisk avbildning av en järnväg; tåget startar i punkt A i ena änden och när det når punkt B i slutet av linjen måste det byta körriktning för att ta sig tillbaka till A. Byte av körriktning kan ske mer eller mindre verklighetstroget med sidospår för rundgång alternativt loopar – eller att man helt enkelt för hand flyttar loket till andra änden av tåget. Oavsett vilket lär dock själva körsträckan mellan A och B vara orealistiskt kort – 10 meter H0-räls räcker inte ens till att avbilda 1 kilometer järnvägsspår. I värsta fall är loket framme i B innan sista vagnen lämnat A!
Linjär design
I verkligheten dras järnvägslinjer som den kortast möjliga vägen mellan två punkter. Att vända tillbaka och passera samma område flera gånger innan man når destinationen skulle innebära en onödig omväg. En spårplan som efterliknar detta har så kallad linjär design.
En punkt-till-punkt-spårplan där linjen är spikrak har per definition linjär design. Är däremot linjen så krokig att den vänder tillbaka till "en del av världen" som den redan passerat, så har spårplanen inte linjär design.
Linjär design mellan A och B.
Icke-linjär design mellan A och B.
En rundbana kan med lite god vilja sägas ha linjär design om
man kör högst ett varv innan man kommer till destinationen. Om man däremot vill
använda rundbanans möjlighet till lång körsträcka genom att köra mer än ett
varv innan man når destinationen, så har spårplanen i praktiken inte en linjär
design, eftersom tåget vid något tillfälle kommer att passera "samma del av
världen" mer än en gång.
< 4. Staging | 6. Spårplansdesign >