<<        2        >>

Buffertar

På ett riktigt tåg fungerar kopplet på samma sätt som en bogserlina: det spänns när loket kör framåt och drar vagnarna efter sig, men när loket backar slackar kopplet. För att förhindra att vagnarna då stöter i varandra är dessa försedda med buffertar. Även vid inbromsning fungerar buffertarna som stötdämpare och förhindrar att en vagn krockar med vagnen framför*.

Modellvagn med buffert på vardera sida om kopplet. 

På en modellvagn är däremot kopplen styva och slackar inte när loket backar eller bromsar. Buffertarna är bara för syns skull, egentligen behövs de inte. Faktum är att de istället kan orsaka urspårning.

Risk för urspårning

När två sammankopplade vagnar rullar genom en kurva kommer de att vridas i förhållande till varandra. Avståndet mellan de yttre buffertarna kommer därvid att öka, medan avståndet mellan de inre buffertarna minskar.

Om kurvans radie är alltför liten kommer de inre buffertarna att stöta i varandra - buffertkrock - och vagnarna riskerar att knuffa varandra ur spår. I en riktigt snäv kurva kan buffertarna till och med hamna omlott och haka fast i varandra - buffertlåsning. Då är urspårningen ett faktum

Buffertkrock. 

Buffertlåsning. 

Det är alltså viktigt att vagnarna har koppel som är tillräckligt långa så att man undviker buffertkrock och buffertlåsning i den snävaste kurva som vagnarna trafikerar.

Anmärkning: Det finns styva koppel även i verkligheten*. Framför allt är det vanligt i Nordamerika, där följdaktligen vagnarna saknar buffertar. Modellrallare som "kör amerikanskt" behöver således inte oroa sig för buffertlåsning.


*) Läs mer om verklighetens olika koppeltyper på Wikipedia.


1. Typer av koppel        3. Kortkoppel  >