mj-guiden / teknik / mj 202 koppel /
Kortkoppel
I snäva kurvor måste kopplen vara tillräckligt långa för att undvika buffertkrock och bufferlåsning. Det innebär å andra sidan att avståndet mellan vagnarna blir orealistiskt stort. I verkligheten har ett järnvägsspår aldrig så snäva kurvor som på en modelljärnväg där skalenliga kurvradier skulle ta alldeles för mycket plats. Verklighetens vagnar kan därför kopplas ihop med kortare inbördes avstånd, relativt sett, utan att buffertarna orsakar några problem.
Att avståndet mellan modellvagnarna är orealistiskt stort är allra tydligast på personvagnar med bälgar. Bälgen är förbindelsen som gör det möjligt för passagerare att gå från den ena vagnen till den andra. Avståndet mellan vagnarna är ofta så stort att bälgarna inte ens sitter ihop - förbindelsen är bruten - vilket naturligtvis är helt orealistiskt.
Personvagnar med långt avstånd så att bälgarna inte sitter ihop.
Men på raksträckor kan även modellvagnar vara kopplade med kort avstånd - buffertproblemen uppstår ju bara i kurvorna. Därför finns s.k. kortkoppel, en typ av koppel som håller ett kort avstånd mellan vagnarna på raksträckor, men som ökar avståndet i kurvor.
Personvagnar med kortkoppel på raksträcka: avståndet mellan vagnarna är kort och bälgarna sitter ihop.
Personvagnar med kortkoppel i kurva: avståndet har ökat för att undvika buffertkrock och buffertlåsning.
Ett kortkoppel består av två delar. Dels själva kopplet, dels en kortkoppelkuliss som kopplet är monterat i. När vagnen åker genom en kurva rör sig kortkoppelkulissen i sidled och ökar därmed avståndet mellan vagnarna.
På en raksträcka är kortkopplet mitt under vagnen.
I en kurva rör sig kortkoppelkulissen i sidled.